Svensk grammatik
Konjunktioner: och, men, eller, för
Samordnande konjunktioner binder ihop två delar som är lika mycket värda. De ändrar inte ordföljden.
| Konjunktion | Betyder | Exempel |
| och | tillägg | Jag läser och han skriver. |
| men | motsättning | Jag ville komma, men jag var sjuk. |
| eller | val | Vill du ha te eller kaffe? |
| för | orsak | Jag stannade hemma, för jag var trött. |
| så | följd | Det regnade, så vi stannade inne. |
| utan | efter negation | Det är inte rött, utan blått. |
Ordföljden ändras inte
Jag var trött, men jag gick ändå ut.
✓ ... men jag gick ändå ut.
✗ ... men gick jag ändå ut.
För och eftersom
För inleder en huvudsats, eftersom en bisats. Ordföljden skiljer sig.
Jag stannade hemma, för jag var inte frisk.
Jag stannade hemma eftersom jag inte var frisk.
Men eller utan?
Utan används bara efter en negation.
Hon är inte lärare, utan läkare.
Hon är lärare, men hon vill byta jobb.
Både och, varken eller, antingen eller
Jag talar både svenska och engelska.
Han dricker varken kaffe eller te.
Vi åker antingen idag eller imorgon.
💡 Konjunktioner räknas inte som plats ett. Verbet behåller sin vanliga plats efter dem.